Mänskliga rättigheter

De mänskliga rättigheterna är universella och odelbara. De gäller för alla människor överallt och är ömsesidigt beroende av varandra. Mänskliga rättigheter reglerar relationen mellan individen och staten, men kommuner och regioner är viktiga för att säkerställa mänskliga rättigheter.

Att ta med alla artiklar i alla konventioner i Prisma skulle bli alltför omfattande. Därför utgår verktyget enbart från FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948.

Tanken med verktyget är att illustrera på en övergripande nivå hur mänskliga rättigheter hänger samman med andra områden.

Verktyget illustrerar vilket rättighetsområde inom den allmänna förklaringen som bäst stämmer överens med artiklar eller mål i ett annat horisontellt perspektiv. Det ger inte något uttömmande svar på vilken specifik artikel som är bäst lämpad i hela det internationella systemet för mänskliga rättigheter.

Läs mer om mänskliga rättigheter efter artiklarna nedan.

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna

Kärnkonventioner konkretiserar rättigheterna

Med det andra världskrigets fasor i färskt minne antog FN:s generalförsamling 1948 en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna. Sedan dess har nio så kallade kärnkonventioner antagits för att konkretisera och precisera rättigheterna inom olika rättighetsområden eller för olika grupper.

Inom det europeiska systemet har Europakonventionen om mänskliga rättigheter (EKMR) störst tyngd. Europakonventionen gäller sedan 1995 som svensk lag.

Olika rättigheter - "frihet från" och "rätt till"

Det internationella ramverket för mänskliga rättigheter består av traktat i olika globala och regionala system. Det finns konventioner både av mer allmän karaktär och sådana som adresserar ett specifikt rättighetsområde. Konventionerna överlappar och kompletterar varandra i ett universellt och odelbart system.

Mänskliga rättigheter kan delas in i negativa rättigheter (frihet från till exempel tortyr, godtyckligt ingripande i privatlivet) och positiva rättigheter (rätt till utbildning, vård, bostad).

Rättighetsområdena kan delas in i två kategorier: å ena sidan medborgliga och politiska rättigheter, å andra sidan ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Få rättigheter är absoluta, istället handlar systemet om att ge vägledning i målkonflikter och peka ut en önskvärd riktning. Det senare gäller framförallt på området för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, där stater har förbundit sig att sträva efter ständig förbättring.

Här kan du läsa mer om SKR:s arbete med mänskliga rättigheter