Inte läge att hoppas att det blåser över

Den senaste veckan har jag träffat många kommuner och regioner och pratat om deras ekonomiska utmaningar. Det är slående hur olika det just nu ser ut mellan olika kommuner och regioner. Det är en ny typ av situation, och det gäller att agera i tid.

Vi vet att de ekonomiska förutsättningarna är betydligt sämre i år och nästa, att inflation och högre pensionskostnader drabbar alla och höjda räntor påverkar de allra flesta. Just nu är det dock slående hur olika förutsättningarna är. Några kommuner säger att det kommer att klarar de kommande åren relativt bra genom återhållsamhet; att skjuta på investeringar och att sänka överskottsmålen. Det medan alla regioner drabbas hårt. Vissa regioner pratar till och med om att neddragningarna för att nå balans motsvarar driftskostnaderna för ett större sjukhus.

En helt ny situation

Situationen är inte riktigt lik någon som jag varit med om tidigare. Då har de ekonomiska förutsättningar påverkat kommuner och regioner mer likartat och effekterna har snarare berott på kommunens eller regionens ekonomiska ställning i utgångsläget, där de med svag ekonomi förstås fått det svårast. Denna gång spelar andra faktorer en stor roll. En kommun eller region påverkas mer om:

  • De har en stor andel högavlönade som de har en stor pensionsskuld till.
  • De ligger i energiprisområde 4 och har rörligt elpris eller pris som nyligen omförhandlats.
  • De har höga lån med rörlig ränta, eller en ränta som måste omförhandlas i närtid.
  • Kommunen har stora exploateringsåtaganden och därmed har kostnader för detta under kommande år då intäkterna enligt regelverk redan redovisats tidigare år och markförsäljningen nu dyker.

Hur den höga inflationen och de stigande räntorna slår kan alltså ha med tajming och ett visst mått av tillfälligheter att göra. Sedan är det naturligtvis så att om ekonomin i en kommun eller region från början är mycket stark så är marginalerna också större.

Hur bör kommuner och regioner agera?

När utmaningarna är stora är det viktigt att agera tidigt. Men frågan är, ska man ta i med storsläggan och genomföra enorma neddragningar, eller avvakta, effektivisera lite och hoppas att den ekonomiska ”krisen” blåser över? Kanske konjunkturen vänder och blir stark samtidigt som inflationen och räntan går ner eller kanske att staten stöttar med generella krisbidrag?

Mitt svar är: nej, det är inte läge att vänta. Att inte göra något skapar bara stress och riskerar med tiden att öka kostnadskostymen ytterligare och därmed göra glappet mellan intäkter och kostnader ännu djupare. Här kan det vara värt att påpeka att resultatutjämningsreserver (RUR) i vissa fall kan användas för att inte behöva återställa ett underskott, men det löser inte den underliggande ekonomiska obalansen.

Det finns saker att göra

Det viktiga är att ha en strategi och inte dra ut allt för länge på tiden med att agera. Nedan är några exempel och medskick vad som går att göra:

  • Räkna långsiktigt på de ekonomiska och även kompetensmässiga förutsättningarna. Men glöm inte det kortsiktiga, exempelvis likviditetens utveckling.
  • Ta höjd för att pensionskostnaderna 2025 kan bli betydligt högre om inflationen inte sjunker - om inflationen blir något högre än vi prognostiserat och pensionsbolagen räknat med, handlar det om många miljarder högre pensionskostnader för kommuner och regioner 2025.
  • Mät och jämför med andra kommuner och regioner och involvera anställda i arbetet att komma med idéer och förslag till effektiviseringar.
  • När anställda slutar, fundera alltid om det går att lösa uppgiften på något annat sätt.
  • Se över om ni kan samverka med eller nyttja andra, kommuner, regioner, civilsamhälle, näringsliv eller stat.
  • Dra inte ned på underhåll och välfungerande förebyggande arbete, det kommer bara surt efter.
  • Funderar över vad som är ”need to have” och vad som är ”nice to have”. Kan några investeringar eller ”satsningar” skjutas fram eller ställas in? Ett lätt sätt att spara är att inte dra igång nya saker som ökar kostnadskostymen.

När jag igår pratade om läget i Studio Ett så hade jag också ett tydligt medskick till regeringen inför vårändringsbudgeten. Se över de riktade bidragen och se till att kommuner och regioner får medel att använda till basverksamheterna. Man kan inte förvänta sig att kommuner och regioner i detta läge ska satsa på ”grädden på moset”, när man kämpar för fullt med att få till moset.

Noter

Skribent

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    900

    Regler för kommentarer

    Kommentarer som innehåller stötande innehåll, eller innehåll som inte alls har med ämnet att göra kommer att sorteras bort.

    Här är våra regler:

    • Kommentarerna ska hålla en god ton.
    • Kommentarer får inte innehålla hat eller hot
    • Kommentarerna ska vara kopplade till inlägget
    • Kommentarer riktade till andra aktörer/verksamheter kommer inte att publiceras.
    • Kommentarer får inte utgöra spam. Spam är när inlägg av samma typ återkommer med hög frekvens från en eller ett fåtal användare.

    Kontakta oss

    Kontaktformulär SKR








    Verifiering * (obligatorisk)
    Vi kontrollerar att du är en människa och inte en robot.

    Om bloggen

    Välkommen till Ekonomibloggen. Jag som bloggar heter Annika Wallenskog och är chefsekonom på SKR. Här skriver jag om frågor som på olika sätt rör ekonomin i kommuner och regioner och välfärdens finansiering.

    Prenumeration

    Prenumerera

    Skribenter

    Sök i bloggen