Dubbelt ledarskap på socialtjänsten i Lund

Två chefer i stället för en. Parledarskap är modellen när socialtjänsten i Lund ställer om till mer förebyggande och tillgängliga insatser inom Barn, unga och familjestöd.

Den 15 november 2023 rullade projekt Framtidens socialtjänst igång i Lund. Samma dag lämnade Anna Burston sitt jobb som chef för socialpsykiatrin och tillträdde en ny tjänst som projektledare för omställningen – och som verksamhetschef inom barn, unga och familjestöd (BUF).

Det är en nyinrättad chefstjänst vilket innebär att det nu finns två verksamhetschefer på BUF. Anna Burston ansvarar för utvecklingen av det som brukar kallas första linjen och hennes kollega ansvarar för andra linjen.

– Vi vill undvika att fokus hamnar på organisationsförändring istället för på det vi vill åstadkomma. Därför inför vi det här parledarskapet under projekttiden. Om det visar sig längre fram att vi behöver ändra organisationen så får vi förstås titta på det då.

Samarbete med fältassistenterna

Annas kollega leder utredningsenheterna, mottagningen, familjerätten, resursenhet med bistånd barn och unga, kriscentrum och familjerådgivning.

Henne eget uppdrag går ut på att samla, leda och styra de processer som idag betraktas som förebyggande, biståndslösa och tidiga insatser: Mariamottagningen, Unga vuxna-mottagningen, Familjecentral och ett nytt skolsocialt team.

Hon ska också utveckla samverkan med fältassistenterna på Kultur och fritid och skapa ett nytt socialt uppsökande team tillsamman med dem.

– Om vi ska jobba mer förebyggande och bli mer tillgängliga behöver vi finnas på plats i människors vardag. Fältarna finns redan ute bland medborgarna och har arbetat länge för att bygga upp ett förtroende. Då är det ju bättre för oss att kroka arm med dom än att försöka bygga upp helt nya verksamheter.

Förebyggande perspektiv

Parledarskapet innebär att de två cheferna arbetar nära varandras verksamheter och driver omställningsarbetet tillsammans, följer varandras processer och planerar gemensamt för både första linjen och andra linjen.

Målet för projektet är ”att fler invånare i Lund med någon form av social problematik ska kunna hantera denna i huvudsak utan biståndsbedömda insatser”. Det kräver att förvaltningen skiftar fokus från myndighetsutövning till mer lättillgängliga insatser och att allt arbete genomsyras av ett förebyggande perspektiv.

En organisation som har möjlighet att nå målen ska finnas på plats när den nya socialtjänstlagen träder i kraft den 1 juli 2025. Anna Burston och hennes kolleger har en lång resa framför sig: idag består förvaltningens inkomna ärenden av 96 procent anmälningar och bara 4 procent ansökningar.

– Det behöver bli bättre balans, konstaterar hon. Vi kommer aldrig att nå fifty/fifty, men kan vi nå 75/25 så är det bra.

Resurser från andra till första linjen

Mer förebyggande arbete och tidiga insatser inom första linjen ska minska antalet anmälningar. Men förstärkningen av första linjen kräver resurser. De statliga medel som ska gå till omställningen kommer inte att räcka till i förlängningen.

– Nej, och det är ju en uttalad tanke i utredningen att resurserna till första linjen delvis ska komma från andra linjen.

Därför behöver man också minska ner på utredningstiderna. Socialtjänstlagens tak på fyra månaders utredning tycks ha blivit ett golv.

– Många gånger utreds ett ärende i fyra månader, men i slutänden kanske klienten ändå får en vanlig insats typ familjebehandling eller föräldrastöd. Det är inte bara en fråga om resurser, människor ska inte behöva vänta längre än nödvändigt på att få stöd från oss.

Analyserar myndighetskedjan

En viktig del i projektet är därför att analysera myndighetskedjan från inflöde till utflöde, för att se vad som skapar värde för klienter och brukare, hur långa utredningstiderna behöver vara, hur processer och samverkan med andra fungerar.

– Vi kommer att hitta saker som kan göras enklare redan idag och ännu enklare när den nya lagstiftningen är på plats. I grund och botten handlar det om att bli mer noggrann med när det behövs en grundlig utredning och veta när det räcker med mindre.

Avgörande kulturförändring

Den intressentanalys som gjordes inför projektet visar att många medarbetare känner osäkerhet inför kravet på kortare och anpassade utredningstider. Det är där den avgörande kulturförändringen behöver ske, säger Anna Burston.

– I grunden handlar det om omsorg, att man inte vill missa något viktigt. Men det finns också en lång tradition av att granskningsmyndigheter nagelfar dokumentation och rutiner. Det finns en rädsla för att göra fel som är betungande.

För att kunna flytta resurser från andra till första linjen, resonerar Anna Burston, måste det finnas tillit mellan verksamheterna, en förståelse för att de förhåller sig till varandra som kommunicerande kärl. Det kräver i sin tur att man fyller på med fler medarbetare ute bland medborgarna.

– Till exempel att ett skolsocialt team i första linjen kan följa upp ett barn som andra linjen har släppt, att vi inte bara har mottaget och anmälningar som kontaktyta.

Det låter lite som att lyfta sig själv i håret: anpassade utredningstider ska frigöra resurser som ska användas för att stärka första linjen, så att det blir möjligt att anpassa utredningstiderna, vilket kan frigöra resurser för att stärka första linjen. Och visst, säger Anna Burston, under en övergångsperiod kommer omställningen att dra dubbla kostnader.

– Därför är det så viktigt att de statliga medlen verkligen går till omställningen och inte försvinner in i verksamheten, eller behöver användas för att bekosta ambitionshöjningar i form av ny lagstiftning i andra linjen.