Så tar kommunerna emot barn och unga på flykt

I Ukraina tvingar den ryska invasionen allt fler människor på flykt. Många kommuner har redan nu tagit emot flyktingar och runt om i landet förbereds bland annat bostäder, förskola och skola. Kommunerna är beredda att bidra på bästa sätt för att utsatta människor ska kunna erbjudas en trygg tillvaro. Nu behöver regeringen och de statliga myndigheterna vara tydliga med vad som förväntas och lyhörda inför vad som behövs.

Situationen i Ukraina blir värre för varje dag som går. De oavbrutna bombanfallen förvandlar sjukhus, bostäder och caféer till grus. FN:s flyktingorgan uppskattar att tre och en halv miljoner flyktingar har korsat landgränsen, medan ytterligare sju miljoner befinner sig på flykt inom landet.

För en vecka sedan anlände tolvårige Tatiana till Borgholm tillsammans med sin mamma och lillebror. Hon var då ett av arton barn som hittills hade kommit till kommunen på flykt från kriget. Tatiana var lättad över att inte längre behöva oroa sig för att ryska bomber ska slå ner i familjens hem. Hon saknade skolan och var ivrig att få komma igång med plugget igen.

– Jag vill lära mig svenska, så att jag kan prata med människorna här, förklarade hon för SVT:s reporter.

Den stora merparten av människorna som nu kommer från Ukraina är kvinnor och barn. För att skapa en vardag för dem blir det viktigt att så snabbt som möjligt ge möjlighet till språkundervisning och skolgång. I Borgholm har kommunen redan kommit igång med språkverkstad för de flyktingar som anlänt. För barnen och ungdomarna blir nästa steg en förberedelseklass med intensiv träning i svenska och matematik.

I Karlstad har ett tiotal ukrainska barn registrerats på den mottagningsenhet som kommunen sedan tidigare har på plats för nyanlända. Här får kommunens nya skolelever träffa personal som kartlägger deras kunskapsnivå och bedömer vilken årskurs det är lämpligt att placera dem i. Målet är att kunna erbjuda barnen en skolplats inom de närmaste veckorna.

Till Västernorrland har också flyktingar börjat komma och flera kommuner har redan lyckats få fram boendeplatser. I Ånge har kommunen bland annat förberett tillfälliga mottagningsplatser i ett boende som under delar av året normalt används av ishockeyspelande ungdomar. Parallellt arbetar man för att få fram mer permanenta lösningar.

Gemensamt för kommunerna är osäkerheten inför framtiden och utmaningarna det innebär för deras verksamhetsplanering. Många kommuner arbetar därför utifrån olika scenarier, där prognosen kan variera mellan att ta emot några få flyktingar under kortare tid till att ta emot väldigt många under flera år.

I går lyssnade jag på ett möte som SKR hade med landets skolchefer, där flera pekade på just svårigheten i att anställa extra lärare eller annan personal i förskola och skola när det inte finns någon indikation om vad man behöver ta höjd för. Samma sak gäller lokaler, som är svåra att upphandla utan vetskap om hur länge man behöver dem.

Många lyfte också utmaningarna med att få fram lärare, tolkar och annan personal som kan ukrainska eller ryska. Om ett stort antal barn och ungdomar flyr till Sverige kan det finnas behov av åtgärder från regeringen för att kommunerna ska kunna klara av sitt uppdrag. Det skulle till exempel kunna handla om att ge dispens från lagstiftningen om att kommunen ska kartlägga en nyanländ elev inom en månad för att ge rätt stöd och placering i lämplig klass. I en situation där tre elever anländer till kommunen samtidigt är tidsgränsen inget problem. Om hundra elever kommer samtidigt är förstås läget ett helt annat.

Samtidigt uppgav många skolchefer att det i dag finns en bättre beredskap för att skala upp och erbjuda utbildning till flyktingarna jämfört med hur situationen såg ut år 2015 och 2016. I mötet med skolcheferna blev det också tydligt att kommunerna arbetar systematiskt och intensivt med mottagandet nu. Men det finns också en medvetenhet om att det är stora utmaningar som väntar, inte minst för välfärdens medarbetare.

Kommunerna ser behov av ett tydligare nationellt ledarskap, där staten klargör vad som förväntas av den lokala nivån. Det behövs en struktur för hur många flyktingar respektive kommun ska planera för, samtidigt som en del juridiska förutsättningar också behöver redas ut. Kommunerna behöver få besked om vilken modell staten kommer använda för kostnadsersättningar och staten behöver också tydliggöra vilka samhällsinsatser flyktingarna från Ukraina ska få tillgång till.

Kommunerna och regionerna står redo att svara upp när staten ber dem att bidra i flyktingmottagandet. Med rätt statligt stöd och tydliga förutsättningar kommer vi tillsammans att klara av den här svåra situationen.

Staffan Isling

Tidigare krönikor