Publicerad 14 juni 2022

EU:s minimilönelag på tvärs mot vår svenska modell 

Beslutet om att gå vidare med en gemensam lagstiftning för minimilöner på EU-nivå har återigen satt ljuset på hur viktig den svenska arbetsmarknadsmodellen är. Den handlar enkelt uttryckt om att lönebildningen fortsatt ska vara en fråga för arbetsmarknadens parter - utan inblandning av stat eller EU. Det är ett mer modernt sätt att möta utmaningarna än lagstiftning om minimilöner.

Staffan Isling

Regeringen meddelade i förra veckan att man kommer att föreslå riksdagen att Sverige ska rösta nej till EU:s minimilönedirektiv. Det var ett viktigt och välkommet besked, som SKR tillsammans med de övriga svenska arbetsmarknadsparterna har drivit på för. Vi har hela tiden varit starkt kritiska till en lagstiftning på EU-nivå, då det riskerar att omkullkasta vår fungerande arbetsmarknadsmodell – en modell som både ger ordning och reda på arbetsmarknaden och dessutom har bidragit till reallöneökningar för arbetstagare under nästan 25 år.

Vissa små steg har tagits under flera månaders arbete i EU:s institutioner. Enligt regeringen innebär det förslag om nu ligger på EU:s bord inte några förändringar i svensk lagstiftning, men precis som arbetsmarknadsministern också har konstaterat, så verkar ändå minimilönedirektivet bli EU-lag, och därmed kan vi inte känna oss helt trygga. Vad händer om och när EU-domstolen prövar direktivet gentemot en situation i Sverige? Som vi ser det har EU varken kompetens eller rätt att lagstifta om löneförhållanden och föreningsrätt – den makten har aldrig överlåtits till EU.

EU-nivån påverkar Sverige och svenska kommuner och regioner mycket. Kommuners och regioners verksamhet spelar också stor roll. Under mer än tio år har opinionsundersökningar från EU-institutionerna visat att allmänheten i hela unionen har störst förtroende för den lokala och regionala nivån. Skälet är enkelt: det är en del av människors dagliga liv, där finns en direkt lyhördhet och respons för behov och önskemål. Och som jag skrev i en krönika för några veckor sedan så hoppas jag att Sverige under sitt ordförandeskap i EU, våren 2023, ska bidra till att just stärka den lokala och regionala demokratin i hela EU-arbetet med fokus på lokal utveckling och på tydlighet när det gäller sociala frågor, arbetsmarknadsfrågor och andra hållbarhetsfrågor. Att nu EU verkar vara på väg att fatta beslut som kan äventyra den svenska arbetsmarknadsmodellen är ett exempel på dålig EU-politik, där man inte ser tillräckligt stort värde i medborgar- och arbetstagarinflytande i medlemsländerna, utan vill lägga en stelbent EU-lagstiftning över alla länder. Det är väldigt olyckligt.

I stället för att lagstadga om minimilöner borde EU främja lönebildning som bygger på kollektivavtalslösningar mellan arbetsmarknadsparter i medlemsstaterna. Det hade varit ett konstruktivt och framåtsyftande sätt att möta utmaningar på EU:s olika arbetsmarknader. SKR kommer fortsätta att bevaka frågan noga och om förslaget nu går igenom, så är det vår åsikt att regeringen bör överväga att överklaga EU:s beslut. Regeringen behöver fortsätta vara drivande för att direktivet inte ska bli svensk lag.

Här på SKR lämnade SKR:s tidigare ordförande Anders Knape sitt uppdrag för drygt en vecka sedan, då han är föremål för en förundersökning. Han lämnade SKR av respekt för uppdragets karaktär. Hans avgång kom såklart oväntat och situationen är tråkig. I fredags beslutade SKR:s styrelse att förste vice ordförande, Carola Gunnarsson, går in som ställföreträdande ordförande. Hon leder nu det politiska arbetet till dess att styrelsen utsett en ny, ordinarie, ordförande. SKR är en bred och stark medlemsorganisation som arbetar vidare under delvis ny politisk ledning. Jag känner stor tillförsikt inför höstens många viktiga arbetsuppgifter.

Staffan Isling

Tidigare krönikor

Informationsansvarig

  • Helene Lindstrand
    Presschef

Kontakta oss

Kontaktformulär SKR








Verifiering * (obligatorisk)
Vi kontrollerar att du är en människa och inte en robot.