SKR: Förstatligandet av skolan är ingen trollformel

Det handlar om vardagen för runt 1,9 miljoner elever och 250 000 medarbetare. Fundera en sekund och svara sedan på frågan: finns det en lösning som passar alla?

Nu har vi skickat in vårt remissyttrande på den utredning som haft i uppgift att se hur ett statligt övertagande av svensk skola skulle gå till. Utredningen innehåller inga färdiga förslag, utan är ett gediget kunskapsunderlag med många bedömningar som kräver fler utredningar. Om inte annat, så beskriver den hur komplext skolsverige är och att lösningarna är långt ifrån enkla.

Det kommer knappast som en överraskning för någon som följt svensk skoldebatt under 2000-talet att SKR och kommunerna inte tror att ett statligt huvudmannaskap är rätt väg att gå. SKR instämmer dock i utredningens utgångspunkter: Att skolan är till för eleverna, att mötet mellan elev och lärare är helt avgörande, och att en undervisning av hög kvalitet är själva kärnan i skolan.

Vi instämmer också i en stor del av problembeskrivningarna. Men, vi är övertygade om att det går att komma åt dessa inom ramen för dagens ansvarsfördelning. Förutsatt att den blir ännu tydligare än i dag, så att ansvar och mandat verkligen hänger ihop.

Från SKR menar vi att det är dags för dialog och samarbete i stället för en polariserad debatt där förstatligande slängs in som en trollformel, och där skolan målas upp i alltför dystra färger. Vi behöver se och tala om svensk skola som den är, i all sin komplexitet med framgångar och utmaningar. Det handlar om vardagen för runt 1,9 miljoner elever, ungefär 250 000 medarbetare och cirka 6 000 skolenheter. Fundera en sekund och svara sedan på frågan: finns det en lösning som passar alla?

Debatten om skolan har ofta storstäderna som utgångspunkt: stora grupper och klasser, många förskolor och skolor, och flera verksamheter på pendlingsavstånd för både barn, elever och medarbetare. Det märks på de förslag och reformer som presenteras. En träffsäker reform ska kunna anpassas till variationerna över landet.

Det går inte att lösa problem i glesbygden med storstadens verktyg, eller tvärtom.

Vi behöver nu rikta all kraft mot de utmaningar som skolan har och se till att likvärdigheten ökar. För det behövs fokus på följande områden:

1. Undervisningen. Undervisningens utveckling behöver vara i centrum för att skolan ska lyckas med sitt uppdrag. Både staten och huvudmännens roll är att stötta för att undervisningen i det enskilda klassrummet ska bli bättre. Det gör man inte med färdiga lösningar uppifrån, det görs på plats i varje enskild skola. För det behövs en huvudman nära verksamheten, som känner till de olika förutsättningarna. Det handlar om att ge förutsättningar för en systematisk utveckling av undervisning och arbetssätt.

Utvecklingen av undervisningen är nära kopplad till lärarnas professionella utveckling och lärande. Här är det viktigt med en kontinuerlig samverkan med lärosätena för att stärka kopplingen till forskning och beprövad erfarenhet.

2. Kompetensförsörjningen. Att få tillräckligt med personal till skolan, och framför allt legitimerade lärare, är en utmaning för de flesta skolhuvudmän. Men lärarbristen ser olika ut. Behoven skiljer sig mellan kommuner, inom kommuner samt mellan skolformer och ämnen.

Det behövs ökad samverkan mellan staten, arbetsgivare, fackförbunden och professionen för att få behöriga lärare överallt. En grundläggande komponent är att staten tar ett helhetsansvar för en lärarutbildning som är dimensionerad och utformad för att nå hela landet.

Goda idéer för att behålla och utveckla medarbetarna måste tas till vara. För en sak är säker, det kommer inte gå att bara rekrytera fler. För de personerna finns inte – och kommer heller inte finnas med en statlig huvudman. Det som behöver utvecklas är hur arbetet organiseras och fördelas, och det görs bäst på varje enskild skola tillsammans med personalen. Precis som man behöver utveckla det lokala arbetsmiljöarbetet på varje arbetsplats.

3. Skolans finansiering. Det finns inget perfekt sätt att fördela resurser. Men den modell som Sverige länge har använt har fungerat väl. Där kommunernas inkomster är grunden, och där statliga tillskott ges som generella statsbidrag. Dessa finns i en modell där utjämningssystemets komponenter kompenserar för kostnader som präglas av befolkningens sammansättning och geografiska strukturer. Systemet kan utvecklas för att bättre passa de faktorer som påverkar elevernas förutsättningar, till exempel med större hänsyn till vårdnadshavarnas utbildningsbakgrund. Skolan behöver långsiktig finansiering och en fördelning som baseras på behov där hänsyn tas till både glesbygd och socioekonomiska förutsättningar.

En helstatlig finansiering skulle inte lösa problemen bättre och dessutom vara en enorm förändring i kommunernas ekonomi – med en skatteväxling på 224 miljarder kronor. Om kommuner får sämre möjligheter att hantera den egna ekonomin, finns också färre möjligheter att använda de samlade resurserna på bästa sätt.

Det behövs ett samråd mellan regeringen, huvudmannaorganisationerna och professionen för att få utrymme att prata om dessa grundläggande frågor, hitta en samsyn och arbeta framåt.

Vi tar nu initiativ till ett första sådant möte för att gemensamt kunna möta skolans utmaningar. Där varje aktör kan bidra med åtgärder utifrån sitt ansvarsområde. För det behövs inte en ny tidskrävande utredning. Det är bara att göra.

Anders Henriksson, ordförande SKR
Peter Danielsson, andre vice ordförande SKR
Madelaine Jakobsson, ordförande för SKR:s beredning för utbildningsfrågor
Mats Gerdau, vice ordförande SKR:s beredning för utbildningsfrågor

Artikeln publicerades på Altinget debatt den 6 april 2023

SKRs yttrande: Statens ansvar för skolan – ett besluts- och kunskapsunderlag (SOU 2022:53)