Ett gemensamt ansvar för utsatta flickor på SIS-hem

Många barn och framförallt flickor placeras i dag på institution hos SiS som inte är rustat för att ta emot unga med psykiatriska problem. Det behövs ett gemensamt ansvar för unga anser SKR.

Allt för många barn placeras i dag på institution hos Statens institutionsstyrelse (SiS). Ökningen sker framförallt bland flickor. SiS är inte rustat för att ta emot unga med psykiatriska problem. Det leder tyvärr till att barnen blir inlåsta eller på andra sätt begränsas. Det är hög tid att vi gemensamt tar ansvar för de här flickornas behov.

Statens institutionsstyrelse, SiS, har 700 platser där barn och unga tvångsvårdas. Att kunna tvångsvårda barn och unga är nödvändigt ibland. Många gånger handlar det om ungdomar som utvecklat en kriminell livsstil eller har hamnat i ett djupt drogberoende. Men vården är inte alltid anpassad efter barnens behov.

Studier visar att många av de unga som placeras mår dåligt. Ofta är det de också i stort behov av psykiatrisk vård. En undersökning som Socialstyrelsen genomförde 2018 vid SiS särskilda ungdomshem visade att 71 procent av barnen hade minst en fastställd psykiatrisk diagnos. 45 procent hade minst två dokumenterade diagnoser och 20 procent hade minst tre samtidiga diagnoser. Var fjärde som togs in på SiS ungdomshem 2018 uppgav att de tidigare försökt ta sitt liv, bland flickorna var det så många som varannan.

Flickor är särskilt utsatta. Socialstyrelsens granskning av ungdomar på SiS-hem visar att självmordsbeteende är tre gånger vanligare bland flickor. Självskadebeteende är dessutom mer än fyra gånger så vanligt bland flickor jämfört med pojkar. Samtidigt konstaterar Statskontoret att SiS ofta saknar bra verktyg att behandla den problematik som flickor uppvisar.

Flera utredningar och granskningar visar att barn, i synnerhet flickor, inte får den vård och det stöd de behöver när de tvångsvårdas på ungdomshem. Antagligen skulle många av de flickor som placeras på SiS-hem kunna få bättre vård och stöd inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), där den bästa kompetensen för att möta dessa flickor finns.

Samtidigt har andelen flickor som placeras på SiS-hem har ökat kraftigt de senaste åren, i dag är nästan 4 av 10 unga som placeras på SiS-hem flickor.
Men varför placeras då allt fler flickor på SiS-hem när de i många fall vore bättre för dem att få vård av BUP? Anledningarna kan vara flera:

Det kan handla om att flickornas behov av placering och andra insatser för psykiatriska tillstånd inte upptäcks av samhället i tid.

Det kan handla om bristande resurser inom BUP och bristande samverkan mellan socialtjänst, habilitering och BUP, som gör att även upptäckta problem får bristande insatser.

Det kan också vara på grund av att dagens lagstiftning i vissa fall tvingar socialtjänsten att placera ungdomen på SiS eftersom det inte finns möjlighet att använda adekvata begränsningsåtgärder inom BUP. I vissa fall kan socialtjänsten bli tvingade att placera barnen på SiS-hem då barnpsykiatrin i dagsläget inte är utformad för långvarig vård.

Antagligen är svaret en kombination av all tre. Och det innebär att många ungdomar med allvarliga självskadebeteenden inte får den psykiatriska specialistvård de behöver.

När ett barn placeras utan samtycke är det samhällets ansvar att se till att barnet och deras familjer får den vård och omsorg de behöver både av hälso- och sjukvården och av socialtjänsten. Idag är det inte möjligt ändamålsenligt på nationell nivå följa upp hur det går för dessa barn och samlat utvärdera de insatser de får, vilket försvårar arbetet med att komma tillrätta med de brister som finns.
Det behövs en mängd olika insatser för att situationen för dessa barn och unga på ett påtagligt sätt ska kunna förbättras. De tre viktigaste stegen på en strukturell nivå är:

• Genomför lagändringar så att insatserna som finns tillgängliga, både från BUP och SIS, bättre kan anpassas till barnens behov.
• Inför särskilda kliniker där BUP, Habilitering och SiS samarbetar, och i vissa fall samlokaliseras. Stärk samverkan mellan BUP, SiS och Habiliteringen för att underlätta att barn och ungdomar med behov av stöd från olika verksamheter också får det.
• Genomför lagändringar som möjliggör att vi med hjälp av nationell statistik kan följa de mest utsatta barnen inom samhällsvården på samma sätt som inom hälso- och sjukvården. Genom nationell uppföljning kan vi lättare upptäcka brister och bättre se vilka förändringar som behöver göras.

SiS har påbörjat ett viktigt och bra förändringsarbete, men ingen aktör kan ensam ge den sjukvård, omsorg och det stöd som barnen behöver. Däremot kan kommuner, regioner och stat göra en stor skillnad tillsammans.

Om Sverige ska leva upp till barnkonventionen kan vi inte längre blunda för de mest utsatta flickornas behov. Vi har länge varit väl medvetna om att detta är en bortglömd grupp som fortfarande far väldigt illa i vårt samhälle, men ändå har vi inte agerat tillräckligt. Nu måste vi hitta vägar så att såväl hälsofrämjande insatser som specialiserade psykiatriska insatser kommer alla barn till del, inte bara vissa. Barn behöver starka skyddsnät, med täta maskor. Det är vårt gemensamma ansvar att säkerställa det.

Arion Chryssafis, ordförande beredningen för socialpolitik och individomsorg, SKR
Ulrika Edman, vice ordförande beredningen för socialpolitik och individomsorg, SKR
Marie Morell, ordförande sjukvårdsdelegationen, SKR
Anna-Lena Hogerud, vice ordförande sjukvårdsdelegationen, SKR

Debattartikeln publicerades den 24 mars 2021 i Altinget

SKR:s arbete med barn och unga inom socialtjänsten